onsdagen den 24:e juni 2009

Metaltown 2009 Pre-Report

Den i Göteborg belägna festivalen Metaltown börjar bli en av dom hårdaste hårdrocksfestivalerna i Sverige – i alla fall om man ser till musikstilen. För det är så att i år förekommer det knappt något rockband överhuvudtaget. Ett minus om du frågar mig för i år är det färre band än någonsin som jag verkligen vill se även om jag gillar stenhård metal. Jag får det till fyra stycken som jag vill se. Ifjol var det överlägset mer band på min måste-se-lista. Varför åker du då undrar ni? Jo anledningen är att jag alltid haft supertrevligt när jag varit där och bestämde mig i år för att åka enbart för att umgås med vänner. Men så började dom intressanta banden rulla in och ja, det finns ju faktiskt en del kul som jag kan tänka mig (och förmodligen kommer) att kolla på men mer om det lite längre ner.
Det som gör Metaltown lite speciellt är ju att festivalområdet ligger i hamnen ute på den så kallade Bananpiren vilket gör att det rätt som det är kan lägga till en färja när du står och kollar in ditt favoritband. Läget gör ju också att det kan bli en rätt så dyr tillvaro då det inte förkommer någon camping vilket gör att du, med lite otur, bara får tag på ett dyrt hotell som boende. Dyr är också ölen och utbudet på mat är både litet och kostsamt. Det är alltså ingen festival för den med tunn plånbok. Men tar man sig råd så är Metaltown en oerhört trevlig festival och jag kan rekommendera en tripp dit.

Men en festival handlar ju oavsett allt om musiken och i år finns det som sagt en hel del jag kan tänka mig att kolla på men få band jag kommer att prioritera. Prio ett för mig är definitivt Göteborgarna i The Haunted som är mer eller mindre mitt absoluta favoritband och vars stenhårda death/thrash krossar det mesta i sin väg. Men det som är så coolt med Haunted är att det mitt i allt det hårda så får dom det att svänga och med en sådan mästervrålare som Peter Dolving vid micken kan man inte misslyckas. Däremot förstår jag inte varför festivalledningen envisas med att ge bandet så usla speltider då dom bokas till festivalen? In Flames må vara störst i stan men ska man se till inflytelserikedomen och den global respekt som bandet åtnjuter så finns det få som slår The Haunted på fingrarna.
Gillar du The Haunted så får du bara inte missa danska Hatesphere vars musik mer eller mindre kan beskrivas som en Haunted-klon. Dom inledde med hardcore-inspirerad death/thrash och förvandlades sakta till en Haunted-klon på näst senaste albumet ”Serpent Smiles and Killer Eyes”. På nya albumet, ”To the Nines”, är inte Haunted-influenserna lika tydliga men dom finns alltid närvarande vilket gör skivan än mer njutbar. Hur dom är på scen vet jag inte då detta blir mitt första möte med bandet som liveakt men räkna med att det kommer gå undan!
Danskar är även nästa band som jag absolut inte får missa och dom heter Volbeat. Ett band förmodligen dom flesta hört talas om idag. Jag gillar bandets Metallica-möter-Elvis metall men till en viss nivå för jag brukar tröttna efter ett tag. Men då bandet skall vara ett exceptionellt bra liveband så vill jag kolla in dom även på en scen.
Från Danmark tillbaka till Göteborg och mitt sista band på listan över band jag inte får missa. Riff-Raffe och hans gäng i Mustasch har jag sett ett otal gånger nu men jag tror aldrig jag har sett bandet göra en dålig konsert. Det är alltid ett fett riffande, bra ös och Raffes patenterade mellansnack är som alltid underhållande. Mustasch kommer förmodligen vara både tyngre och hårdare än många av metallakterna på årets festival.

Sen finns det ju ett antal akter som jag är sugen på att kolla in som tillexempel dom båda huvudbanden Slipknot och Marilyn Manson. Slipknot har jag sett förr och dom knäcker alltid när dom står på en scen. Fan vore la annars med en niomannaorkester. Räkna med stenhård modern metal med starka refränger. Tyvärr kan man inte säga det samma om Marilyn Manson. Jag har dock aldrig sett denna äckliga man live men hans musik tilltalar mig lika mycket som en böld i röven. Inudstriell rock/metal med tråkiga riff och trista refränger kan man kortfattat beskriva hans musik.
Andra band jag kan tänka mig att kolla in som jag inte sett live förut är techometallarna Pain, grindkungarna Napalm Death, nythrasharna Trivium, tokthrasharna Municipal Waste, radiometallarna Disturbed, über-power metallarna Dragonforce, metalcoregänget All That Remains och mörkermetallarna My Dying Bride. Sen finns det ju band jag sett förut men gärna upplever igen så som finska melodimakarna Children of Bodom, progressiva dysterkvistarna Evergrey och svenska rock/heavy-fenomenet Bullet. Evergrey är kanske inte så roliga live men det funkar. Bullet är däremot inte så roliga på skiva men desto roligare live. Musiken är en blandning av AC/DC och Judas Priest och utstyrseln är så true det bara kan bli.
Sen får man ju inte förmodligen inte missa något av dom japanska banden Girugämesh, Mucc och Dir En Grey som troligtvis kommer att bjuda på den ena knasigheten efter den andra.

Ja som ni märker kommer jag inte lida av för få band att kolla på men samtidigt är det skönt när det inte är för många bra band för då har man mer tid till att umgås med sina vänner – om dom nu inte ska se alla banden i och för sig. Hursomhelst – vi ses på Metaltown!!!

/Ulf Classon

Klara band för Metaltown 2009:
Dead by April
Sterbhaus
Pain
Cedron
Napalm Death
Trivium
Kongh
Municipal Waste
Meshuggah
Hatesphere
Children of Bodom
Volbeat
Pilgrimz
Disturbed
Slipknot
Bullet
Evergrey
All Hell
The Haunted
Illfigure
Dragonforce
All That Remains
August Burns Red
Bring Me the Horizon
My Dying Bride
Girugämesh
Mustasch
Opeth
Mucc
Dir En Grey
Marilyn Manson
Cult of Luna

torsdagen den 18:e juni 2009

Bilder från Muskelrock 2009

Som jag skrev i inlägget innan så är varken jag eller min kamera några proffs men för den som är intresserad så kommer här lite bilder på en del av banden jag såg på Muskelrock i år...
Klicka på bilden om du vill ha den lite större...

/Ulf Classon

Cauldron

Graveyard

Entombed

Entombed

Entombed

Witchcraft

Spice and the RJ Band

Abramis Brama

Abramis Brama

Solid Ground

"Tornado" i Wolf

Wolf med gäster

Backdraft

Backdraft

Backdraft

Backdraft

Backdraft

Backdraft

Bilder från Sweden Rock Festival 2009

Jag är ingen mästerfotograf, jag hade inget fotopass och jag har ingen avancerad kamera men gillar att fota ändå och för den som är intresserad kommer här lite foton på band jag såg på Sweden Rock Festival detta året... Klicka på bilden så blir den lite större...

/Ulf Classon

Witchcraft

Amon Amarth

The Chair

Blaze Bayley

Uriah Heep

Dan Baird & Homemade Sin

The Outlaws

Tyketto

The Tubes

ZZ Top

ZZ Top

Over the Rainbow

Jon Oliva's Pain

Unleashed

Demon

UFO

Foreigner

Motörhead

Blackfoot

Soilwork

Electric Boys

Immortal

Immortal

Immortal

Heaven & Hell

Heaven & Hell

onsdagen den 17:e juni 2009

Sweden Rock-recension...

I väntan på att något vettigt skall skrivas här på bloggen (typ Metaltown Pre-Report som kommer nästa vecka eller i helgen) så kan ni surfa in på metalshrine.se och kolla in min artikel från Sweden Rock Festival. Inom kort kommer även min recension på Muskelrock upp förhoppningsvis...

Nu är det midsommarfirande som gäller så jag föreslår att ni stänger av era datorer, tar på er sydvästen och försöker tända grillen i regnet för nu är det ett bra läge för lite semester!

Skål!
/Ulf Classon

måndagen den 8:e juni 2009

Muskelrock 2009 Pre-Report

Då var man hemkommen från Sweden Rock Festival och i väntan på att våra artiklar därifrån skall komma upp på Metal Shrine.se så kan ni här kolla in mina förväntningar på nästa festival - Muskelrock!

Det känns som minsta lilla håla i vårat avlånga land har en festival numera och varför skall då inte lilla Alvesta i Småland ha en också? Den lilla folkparken Tyrol, en bra bit utanför själva samhället, är skådeplats för festivalen och om jag fattar det rätt så är det grabbarna i den svenska metal-succén Bullet som ligger bakom det som kallas Muskelrock och hålls den 11e till 13e juni i sommar. Namnet Muskelrock kommer förmodligen från huvudakten som är den kanadensiska muskelbyggaren och B-skådisen Thor som en gång i tiden lät musklerna spela lika mycket som musikerna gjorde på instrumenten i bandet. Thor är, som ni kanske förstår, en rätt så obskyr artist, vars ”storhetstid” var på 80-talet. Övriga band som lirar på festivalen rör sig lite i samma genre som Thor vilket vill säga obskyr heavy metal från 80-talet. Detta är inte min kopp av te kanske men dom har haft den goda smaken att även boka in några av Sveriges bästa band inom tung 70-tals osande rock idag så festivalen kändes som ett givet val när man skulle välja festivaler att åka på denna sommaren.

Förutom att flera filmer där Thor medverkar i kommer att visas på Thorbiografen så finns här gott om coola band att kolla in. För min del är torsdagens förfest med Antichrist och Cauldron rätt ointressant även om det sistnämnda bandet är från Kanada. Jag har kollat upp samtliga band på MySpace innan och lirar inte banden antingen skitig heavy metal så är det hårdare som tillexempel death metal och thrash men aldrig bra nog att attrahera mig. Båda två just nämnda namn hamnar i den kategorin av band som inte tilltalar mig alls. Jag kan förstå om ett band anammar det gamla och lirar musik i den stilen men varför ta efter den usla studiotekniken så att det låter som en källarinspelning? Nåväl, fredagen bjuder på en del kul och The Scams skall kollas in då dom verkar lovande rent musikalisk. Men det jag ser fram emot mest är helt klart Graveyard som med ett enda tillslag på en bassträng för dig tillbaka till 70-talet och jammar så det stänker om det. Jam hoppas jag även på när Witchcraft senare på kvällen tar vid och äntrar scenen. Tyvärr tillåter nog inte speltiden till några längre musikaliska utflykter med både Graveyard och Witchcraft, vars musik är rätt så lika, och som alltid kommer bättre till rätta när improvisationerna får flöda fritt. Övriga band denna dag lockar mig inget vidare och jag har således svårt att tipsa er om några av dom också för den delen.

Efter att Thor har figurerat både på vita duken och i signeringsbåset på lördagens morgon/förmiddag så är det dags för Spice and the RJ Band att börja lira och fasen vet om inte dom har släppt en av årets starkaste plattor med ”Shave Your Fear”! Med mycket stonerrock och lite pop så får den forne Spiritual Beggars-sångaren och hans band till en grymt svängig musik innehållandes starkas refränger och medryckande riff så lördagen kan förmodligen börjar riktigt bra.
Sen kommer banden jag vill kolla in stick i stäv och inleds med svenska 70-talsromantikerna Abramis Brama som alltid levererar bra liveframträdanden innan Solid Ground, Wolf, Backdraft och Bullet avlöser varandra på scen. Solid Ground har ju rötterna i 70-talets rock, Wolf vill införa NWOBHM igen och dom gör det bra och Bullet är kanske inte roligast på skiva med sin AC/DC möter Judas Priest rock/metal men attans vad kul det är att se dom live. Men oavsett så är nog Backdraft störst, bäst och svängigast denna kväll och festival med sin försvenskade sydstatsrock. Hade inte Backdraft spelat hade vi nog inte besökt festivalen heller kan man enkelt förklara det.
Kvällen avslutas med doomiga Count Raven, nyss nämnda Thor, tokhyllade The Devils Blood och till sist Helvetets Port som jag inte ens vill ge mig in på att beskriva då jag anser att dom sistnämnda är rätt kassa. Som tur är finns det gott om andra band att kolla på så man ändå får sig en dos rock’n’roll.

Muskelrock skall bli en spännande tillställning helt klart med tanke på att det hålls i en folkpark där samtliga gamla aktiviteter är ingång med så som bollkastning och så vidare. Sen är det en spännande blandning band vilket kan ge en spännande blandning människor. Sen är jag lite orolig över hur allt det praktiska kommer att lösas för det finns ingen information om varken camping eller praktiska saker som matförsäljning och toaletter tillexempel. Dessutom har man hört att det inte kommer att finnas tillräckligt stort backstageområde för banden och tiden mellan banden är väl snålt tilltagna för att hinna byta i tid och så har jag hört att det kommer saknas kravallstaket! Tänk om alla 2000 biljetter blir sålda? Då kan det bli tryck framför scenen. Men man får hoppas att det är illavarslande rykten bara är just rykten för det vore trevligt om detta kunde blir en återkommande festival för jag har saknat en mindre festival sedan 2000 Decibel gick i graven. Hursomhelst hoppas jag att vi syns nere i den småländska myllan!

/Ulf Classon

Klara band för Muskelrock 2009
Abramis Brama
Antichrist
Axewitch
Backdraft
Bullet
Cauldron
Cauldron
Count Raven
The Devils Blood
Enforcer
Eviscerated
Graveyard
Helvetets Port
In Solitude
Portrait
RAM
The Scams
Solid Ground
Spice And The RJ Band
Thor
Torch
Witchcraft
Wolf

måndagen den 1:e juni 2009

Sweden Rock Festival 2009 Pre-Report

Då börjar det dra ihop sig till årets stora begivenhet, Sweden Rock Festival, och jag tänkte ge er en liten förhandsrapport om årets festival. Vi kan ju börja med varför man skall åka på Sweden Rock? Hur kommer det sig att jag, eder undertecknad, nu kommer att besöka festivalen för elfte året i rad? Det finna många faktorer till det men den absolut största anledningen är den otroligt sköna stämningen som alltid verkar råda under denna vecka. Alla festar och umgås utan problem och en punkare ser inga konstigheter i att hänga med en glamrockare som i sin tur inta har några problem att svinga en bägare med en övervintrad gubbrockare och så vidare. Alla tycks alltså komma överens oerhört bra om man jämför med festivaler som tillexempel Hultsfredsfestivalen. Men det som förenar oss är ju naturligtvis musiken och trots att personerna som klagar på festivalens line-up bara blir fler och högljuddare för var år så lyckas Sweden Rock ändå slå publikrekord för vart år som går. Faktum är att, om ni frågar mig, så blir antalet band som jag absolut vill se bara fler för var år så jag tycker inte det är något konstigt att det blir fler och fler som väljer att besöka Sweden Rock. Jag kan i och för sig klaga en del jag också då ledningen missar att, eller inte vill, boka artister som tillexempel Neil Young och Chickenfoot som garanterat skulle dra stor publik. Men det är småpotatis i sammanhanget då banden som är bokade är riktigt trevliga och jag tänker här och nu gå igenom lite av dom banden som skall spela och ge er tips på vad jag anser att ni inte får missa, vilka ni kan missa och vilka jag anser att ni absolut bör undvika. Jag tänker dock inte ta upp alla band men jag skall försöka plocka russinen ur kakan – både goda och osmakliga.

Jag tänkte att vi tar det dag för dag och inleder således med tisdagen den andra juni. Men det börjar väl på onsdagen tänker ni? Ja, det gör det, men Sweden Rock har dom sista åren slagit upp en tältscen nere vid sin restaurang och kört lite mindre kända band även under tisdagskvällen. Ett grepp jag gillar skarpt dels för att jag gillar att kolla in demoband och dels för att man nu har något annat att göra när man fått upp sitt tält än att bara sitta och blir full – vilket kan vara nog så kul också i och får sig!
Med start klockan sex på kvällen så är det idel okända band på scen för min del men efter en snabbkoll på MySpace så skall nog i alla fall några band sent på kvällen vara av det lite rockigare slaget så det finns helt klart chans till att bli överraskad. En mer djupare analys på tisdagen kan jag nog tyvärr inte ger er men är ni på plats så kika ner till restaurangen för det är alltid trevlig stämning där.

Onsdagen drar igång vid tretiden men för min del är det ingen förrän långt senare vilket borgar för en rejäl förfest! Man kanske skulle ha kikat in vad tillexempel dom svenska industrigotharna i Deathstars eller de kaxiga brudarna i stenhårda metallgänget Hysterica kan erbjuda men då dom inte lockar mig speciellt på skiva så får det vara. Ett annat gäng med en kvinnlig frontfigur är Decadence som på natten kommer att bjuda på stenhård death/thrash med Holy Moses-vibbar nere vid restaurangen kan jag glatt rekommendera för dig som gillar lite hårdare grejer och inte kommer att kolla in huvudbandet för kvällen.
För min del lockar sjuttiotalsälskarna i Witchcraft mer med sina flummiga riff och härliga jamkänsla. Ett måste för alla fans av retrorock. Förmodligen kommer även vikingarna i Amon Amarth kollas in då dom alltid är bra live och då senaste skivan är kalasbra så vore det trevligt att se hur dom låtarna ter sig live. Efter det blir det nog att man slänger ett öga på The Chair som tydligen även dom uppskattar sitt sjuttiotal. Jag har själv inte hört bandet men jag tillbringat ett gäng dimmiga dagar ihop med deras sångare på Hultsfredfestivalen ett år och det var en riktigt skön lirare så därför vore det kul och se hur han sköter sig på scen.
Kråksångens gudfader Blaze Bayley skall du kolla in om du uppskattar halvbeige heavy metal men du får inte vara främmande för ett par felaktigt tagna sångmelodier då den forne Iron Maiden-sångaren framträder. Många tycks uppskatta han men jag förstår inte varför. Jag kan inte med honom för fem öre. Nej när han kraxar på så laddar jag inför kvällen huvudakt Uriah Heep! Om det har figurerat sjuttiotalsminnande band på festivalen under dagen så är detta band sjuttiotalet personifierat! Få band var så lysande under det gyllene årtiondet som Uriah Heep och har fler klassiker än man kan räkna till. När dom dessutom förra året spände musklerna och släppte ”Wake the Sleeper” som är ett fullständigt lysande album med få minustecken så visade dom prov på att gammal är äldst. Har man dessutom bandets förra spelning på festivalen på näthinnan så vet man att detta kan komma att bli en seglivad klassiker.

Torsdagen är riktigt fullspäckad med trevliga band för min del så både Rage och Pain kommer nog missas för min del men kan rekommenderas för dig som gillar heavy metal respektive dansant men hård metal. Annars är det upplagt för två krockar för min del där Dan Baird drar det längsta strået i matchen mot tunga doom/heavy-grabbarna i Grand Magus. Den forne Georgia Satellites-medlemmen upptäckte jag så sent som för en vecka sedan och föll pladask för hans popiga, bluesiga och sydstatsosande rock som bär spår av både Bob Dylan som Neil Young och Tom Petty.
Men som inte den krocken vore nog så tvingas jag välja mellan danska Elvis möter Metallica-fenomenet Volbeat och sydstatsrockveteranerna i The Outlaws. Det får bli sydstatarna som drar mest för min del för även om jag gärna vill se Volbeat så får jag ändå se dom på Metaltown senare i sommar. Sen vet man inte. Nog för att Outlaws kan svänga på skiva så kan dom nog lika gärna sega ihop och jamma sönder en spelning som gamla band kan göra ibland. Men jag får ge dom en chans i alla fall.
Sen skulle man egentligen kolla in doomkungarna i Candlemass som gått från klarhet till klarhet efter att Messiah fick respass en gång för alla men frågan är om jag orkar? Jag skulle även vilja kolla in melodiösa Tyketto som lirar samtidigt men jag tror jag får ta en paus vid istället för sen skall det dansas! Flogging Mollys svängiga punk med irländska toner kan man helt enkelt inte stå still till! Jag har sett dom en gång och hade grava problem med att stå still så detta får varken jag eller ni missa!

Att inte boggiekungarna ZZ Top får avsluta kvällen är en gåta för mig. Dels har dom ställt in sina två senaste Sverigebesök dels tycker jag dom skulle tilltala en större skara folk än kvällens huvudband Twisted Sister. Men oavsett så ska det bli en höjdare att äntligen få se ZZ Top för första gången och detta är det jag ser fram emot mest på festivalen i år. Men innan avslutningen med Dee Snider och hans sminkade gäng kan du avnjuta både progmetall med Seventh Wonder, klassisk rock/metal med Bullet och svenska heavy metal-giganterna Hammerfall men jag skulle hellre rekommendera Over the Rainbow! Detta band bestående av forna Rainbow-medlemmar med Joe Lynn Turner i fronten kan nog bli årets överraskning om du frågar mig. Låtarna har dom ju uppenbarligen och med Richies son, Jürgen, på gitarr så har vi ju i alla fall Blackmore-kopplingen intakt.

Fredagen bjuder på lite allt möjligt som Spock's Beard-gitarristen Neal Morse som på skiva kan sväva ut i lite väl långa proggutflykter för min smak, kanadensiska Thor bjuder på underground heavy metal, den hårdare biten står Deströyer 666 och Voivod för av dom banden jag kan tänka mig att kika på men förmodligen inte kommer att orka. Däremot så finns det en hel del spännande denna dagen som jag vill rekommendera. Framförallt bör ni inte missa The Mountain King himself, Jon Oliva och hans Jon Oliva’s Pain. För er insatta så vet ni att Oliva är en av medlemmarna i Savatage (som borde göra comeback snart eller?) och även live med JOP blir det en hel del Savatage spelat. Jag gillar JOP’s skivor som drar en del åt Savatage-hållet men låtarna kommer som allra bäst till sin rätta live! Detta är ett måste även om du inte hört bandets musik tidigare!
Jag vill även slå ett slag för Unleashed som skall utmana Amon Amarth om festivalens bästa death metal-band. Dessa Stockholmare manglar på i den gamla fina skolan och det att kommer bli rejält tungt när dom drar igång. Tungt lär det också blir när klassiska NWOBHM-legendarerna i Demon äntrar scenen svängigt värre blir det med classic rock-veteranerna U.F.O. .
Krockar gör det igen när den tärde bluesalbinon Johnny Winter svänger sina lurviga sittandes på en stol men hur man kan lägga det samtidigt som Motörhead är för mig en gåta. Dom två drar nog ungefär samma publik skulle jag tro och för mig är valet lätt. Johnny Winter har jag aldrig sett innan och Motörhead har jag bevittnat tretton gånger vid det här laget så valet är som sagt enkelt – jag skall se Motörhead! Jag missar ALDRIG Lemmy och kompani om jag har chansen att se dom, det finns inte i min värld att missa dom. Och ni bör inte missa dom heller! Om ni inte föredrar svenska flumrockarna i Abramis Bramis vill säga för dom lirar också vid denna tid på dygnet men jag kikar på dom helgen efter Sweden Rock istället på Muskelrock.
En stor snackis har det varit och oavsett om du gillar In Flames melodiösa death metal eller inte så bör du inte missa denna spelning med bandet. Få, om någon, hade kunnat gissa att dessa göteborgare skulle få agera avslutare på en av dagarna på Sweden Rock men så är nu fallet och jag tycker det är rätt coolt. Jag föredrar i och för bandets tidigare alster mer och anser att nyare plattor är rätt så kassa men dom är nästan alltid suveräna live. Anledningen till detta är nog bandets fascination för eld, bomber och fyrverkerier. Det är ett skådespel gott nog att deltaga i fyrverkeri-VM med och det är nog som man säger; ju sämre låtar desto mer pyroteknik. Dom skall dessutom dagen till ära damma av lite gamla låtar samt spränga av det dyraste pyrot i bandets historia. Det blir mumma det.

Om ni orkar hänga med så här långt i texten så vet ni att vi är framme vid lördagen och sista dagen för årets festival. Förhoppningsvis har inte festandet tärt för mycket på kroppen så man orkar med även lördagen men som tur är finns det flera band som jag gärna vill se men som jag även kan missa. Forne Judas Priest sångaren Tim ”Ripper” Owens orkar jag inte med, heavy metal-legendarerna Tank vore roligt att se på grund av Dougie White är ny sångare där, Impellitteri ska du se om du gillar gitarrlir, Kebnekajse är ju ett klassiskt svensk folkproggband och ska man se ett AOR-band i sitt liv så bör man nog Journey. Jag vill men kommer förmodligen inte se dom banden jag radat upp men helt utan konsertupplevelser blir det inte för mig heller. Inledningsvis vill jag kika lite på Led Zepplin coverbandet Hildenburg, inte för att jag är ett fan av coverband, utan för att dom ska tydligen vara riktigt duktiga och vem kan säga nej till lite Zeppelin på förmiddagen?
Nej tackar man heller inte till sydstatsveteranerna i Blackfoot som jag i och för sig aldrig har uppskattat fullt ut på skiva men live kan det nog bli andra bullar. Plus att ser jag inte Blackfoot så får jag säkert stryk av min jobbarpolare som avgudar bandet.
Även lördagen bjuder på ett par krockar av rang men är kanske mer förstårliga då dom förmodligen inte lockar samma sorts publik i någon stor utsträckning. Kampen mellan Electric Boys och thrashveteranerna i Forbidden vinner dom svenska elektriska pojkarna för min del. Deras funk rock/metal lockar helt enkelt mer för min del även om Forbidden hade varit kul att se. Även black metal-mästarna Immortal och svenska pudlarna i Europe kolliderar vilket jag inte gillar. Visst Europe är kanske inte mitt favoritband men sist på Sweden Rock var dom oerhört bra så det vore roligt att se dom igen. Men spelar dom ondaste av dom ondaste, Immortal, samtidigt så tvekar jag inte. Jag har önskat Immortal till festivalen mer än någon annan och äntligen är det dags för Abbath att kräka fram sin elaka stämma över Norje. Om någon här på denna jord skall ge röst åt Hin Håle här på ovansidan så är det definitivt Abbath.
Mellan dessa två krockar kan man, om man vill, kolla in Dream Theater som förmodligen är världens bästa band rent speltekniskt. Frågan är om det finns något band som kan visa upp samma briljans hos sina medlemmar. Dock kan det bli tråkigt då dom heller kollar på sina instrument än på publiken. Sist dom spelade på festivalen såg jag bara ”Pull Me Under” så denna gång kanske jag försöker mig på några låtar till.
Störst, bäst och äldst är definitivt festivalen sista band Heaven & Hell! Detta band, som enligt mig består av det riktigt Black Sabbath, var fullkomligt lysande sist dom lirade på Sweden Rock och med en ny skiva i bagaget så kommer detta bli en konsert att minnas. Bara en sådan sak som att den ultimata hårdrockslåten ”Heaven and Hell” kommer att ljuda över Norje Havsbad gör ju att man blir knäsvag av bara tanken.

Som ni märker är det löjligt mycket bra band som ska spela på årets festival och fasen vet när man skall ha tid med att göra det som är absolut roligast att göra på festival – att sitta och umgås vid tältet och snacka skit. Det har nämligen blivit så för mig efter ett antal år som festivalbesökare att den sociala biten blir viktigare och viktigare så när antalet intressanta band ökar så får ju skitsnacket vid tältet stryka på foten. Men värre kan man ju ha det. Dessutom kan det ju i år bli trevligare vid tältet då en ytterligare en camping har öppnat. Förra året var det trångt som fan och med lite otur hade vi haft hela Färöarna under vårat partytält så det vore skönt att slippa i år.

Så se nu till att packa ner tält, biljett, solskydd, regnställ, pilsnern och ett glatt humör så syns vi nere i Norje om några dagar!

Bloggen kommer ju av naturliga anledningar inte att uppdateras på ett tag men nästa vecka kommer en Pre-Report på Muskelrock så kika in då!

/Ulf Classon

Klara band för Sweden Rock festival 2009

Abramis Brama
Alicate
Amberian Dawn
Amon Amarth
Axident Avenue
Babylon Bombs
Black Tooth
Blackfoot
Blaze Bayley
Bullet
Candlemass
Chains
Covered Call
Crucified Barbara
Dan Baird
Dawn of Silence
Deathstars
Decadence
Demon
Deströyer 666
Dream Theater
Electric Boys
Enforcer
Eric Sardinas
Europe
Fall Into Oblivion
Flogging Molly
Forbidden
Foreigner
Fourever
Frontback
Goda Grannar
Grand Magus
H.E.A.T.
Hammerfall
Heaven & Hell
Helstar
Hindenburg
Hot Leg
Hysterica
Imber
Immortal
Impellitteri
In Flames
Innocent Rosie
Johnny Winter
Jon Oliva's Pain
Journey
Kamchatka
Kamelot
Karras
Kebnekajse
Kells
Kivimetsän Druidi
Lechery
Leopard Ladys
Lita Ford
Lujuria
M.A.N.
Marillion
Martina Edoff
Massive Scar Era
Motörhead
Neal Morse
Omnispawn
One Without
Over the Rainbow
Pain
Pilgrimz
Portrait
Powderhog
Psyckadeli
Rage
Riot
Sanitania
Scarlet Drop
Sevendust
Seventh Wonder
Sins In Vain
Soilwork
Soundchaser
Stormzone
Tank
Tarook
The Chair
The Flower People
The Graviators
The Itch
The Outlaws
The Tubes
Thor
Thrill Warriors
Tim "Ripper" Owens
Torch
Tracenine
Trauma Machine
Twisted Sister
Tyketto
U.F.O.
Unfaithful
Unleashed
Uriah Heep
Vains of Jenna
Wasteland Skills
Vision
Witchcraft
Voivod
Volbeat
Yana Mangi
ZZ Top