tisdagen den 30:e september 2008

Lira Iron Maiden med händerna?



Jag lyckades snubbla över siten
rocktube.us (hur jag missat denna sida är en gåta) och direkt fick jag se denna snubben som lirar Iron Maidens "The Trooper" med sina händer! Ja det gör ju gubbarna i Maiden också men denna gubben använder inga instrument! Jag var bara tvungen att dela med mig av detta till er. Snacka om partytrick!

/Ulf Classon

lördagen den 27:e september 2008

Årets bästa skiva 1966-69

Jaha, vad är nu detta tänker ni? Jo det är ju så att eder Uffe är en så kallad listbög. Han älskar alltså att göra listor av alla dess olika slag. Därför tycker han att det är extra roligat att man på Sweden Rock Festivals messageboard roar sig med att rösta fram årets skiva år för år fram till och med aktuellt år för att då i en la grande finale utse världens bästa album genom tiderna. Vi är nu framme vid 1979 och jag tänkte delge er mina vänner mina årsbästalistor för respektive år. Jag tänkte mjukstarta med att ger er listorna från 1966 fram till och med 1969 och sen får vi se om det blir en lista eller flera åt gången. Det kommer bli lite oregelbundna uppdateringar på listorna så för att inte missa vilken skiva som verkligen är bäst vilket år så titta in med jämna mellanrum.
Varför vi började just på 1966 vet jag inte riktigt men det var la ungefär då som den hårda rocken började sin ta form. Jag håller på och sätter mig in i 1960 till 1965 års skivor men då dom är svåra att få tag på samt att jag inte är så hemma på Miles Davis och Henry Mancini tillexempel så tar det sin lilla tid. Sen har vi ju 50-talet oxå som inte går av för hackor vill jag lova. En viss Elvis var ju som bäst då...

Kommentarerna kommer förmodligen utökas när vi närmar oss 70-talet.
Men låt oss kasta oss in i listornas värld och se vad jag har för skivfavoriter.

1966

















Buffalo Springfield med bland annat Neil Young är överlägset bäst detta år med sin debutskiva men efter dom är det jämnare. The Rolling Stones släppte två starka album efter varandra där "Aftermath" får räknas som den starkare och i övrigt kan man nämna Bob Dylans "Blonde on Blonde" som är riktigt bra även om jag aldrig uppskattat Dylan till fullo. Simon & Garfunkels "Sounds of Silence" är ju en klassiker av astronomiska mått men The Who’s platta "A Quick One" talar mer till mig om man säger så.
Cream’s "Fresh Cream" är också den riktigt bra även om jag aldrig riktigt fastnat för dom likaså med The Animals och Roy Orbinson. Men däremot så ger min bluesfavorit John Lee Hooker ut en helt okay platta i och med "The Real Folk Blues" där låten "Let's Go Out Tonight" är riktigt skön.
1966 är ett helt okay skivår men det är långt ifrån det bästa. Det är egentligen bara två album som jag anser vara så kallade klassiker men övriga skivor på listan är ju som sagt inte så dåliga heller.

1. Buffalo Springfield - Buffalo Springfield
2. The Rolling Stones – Aftermath
3. The Rolling Stones - Got Live If You Want It!
4. The Who - A Quick One
5. Simon & Garfunkel - Sounds of Silence
6. Cream - Fresh Cream
7. Bob Dylan - Blonde on Blonde
8. John Lee Hooker - The Real Folk Blues
9. The Animals - Animalisms
10. Roy Orbinson - The Orbison Way

1967

















Åter igen kniper Buffalo Springfield förstaplatsen, denna gång precis föra Elvis grymt bra platta "Double Trouble" men Buffalo Springfield’s skiva innehåller ju bland annat låten "Expecting To Fly" som är löjligt bra.
The Who slår denna gång The Rolling Stones som än en gång släpper två album samma år. Deras " Their Satanic Majesties Request" är en riktigt underhållande skiva. För att inte tala om titeln på skivan, en av dom bästa någonsin.
Chuck Berry släpper en klockren liveplatta ihop med Steve Miller Band. Little Richard samt Jerry Lee Lewis rockar lika bra dom men dock inte bättre än just Chucken.
Många tycker nog jag har fel som sätter The Doors först på tionde plats men skall sanningen fram så är jag inte större fan av The Doors och har svårt att se varför dom är så stora som dom är även dom har vissa kvalitéer.

1. Buffalo Springfield - Buffalo Springfield Again
2. Elvis Presley - Double Trouble
3. The Who - Sell Out
4. The Rolling Stones - Their Satanic Majesties Request
5. The Rolling Stones - Between the Buttons
6. Chuck Berry & The Steve Miller Band - Live at the Fillmore
7. Little Richard - The Explosive Little Richard
8. Jerry Lee Lewis - Soul My Way
9. Fats Domino – Stompin'
10. The Doors - The Doors

1968

















Neil Young släpper sin solodebut och ingen, inte ens Deep Purple kan hota hans förstaplats som årets bästa skiva. Deep Purple förresten som släpper två plattor samma år. Två skivor få personer nämner när Deep Purple’s klassiker skall gås igenom men faktum att dom är så bra så att dom senaste två årens vinnare, Buffalo Springfield, får se sig besegrade trots en stark skiva i och med "Last Time Around".
Jethro Tull ger oss också en bra skiva med "This Was" medan John Lee Hooker spelar gitarr bättre än självaste Muddy Waters och Johnny Cash ger oss bra fängelseblues. Två rockrökare får avsluta 1968 års topp-tio lista som faktiskt var riktigt, riktigt svår att sammanställa.

1. Neil Young - Neil Young
2. Deep Purple - Shades of Deep Purple
3. Deep Purple - The Book of Taliesyn
4. Buffalo Springfield - Last Time Around
5. Jethro Tull - This Was
6. John Lee Hooker – Burnin’
7. Muddy Waters - Electric Mud
8. Johnny Cash - Folsom Prison Blues
9. Jeff Beck - Truth
10. Rolling Stones - Beggars Banquet

1969

















Ojojoj, sicket skivår detta är. Neil Young följer upp förra årets succé med nya skivan "Everybody Knows This Is Nowhere" och odödliga klassiker likt "Cinnamon Girl" och "Down By the River" föds.
Men framförallt föds kanske vår tids största och mest inflytelserika band, nämligen Led Zeppelin. Dom levererar sina två första album detta år och inget kommer att bli sig likt. Enligt mig är det här som hårdrocken föds. Detta till trots så kan dom inte konkurrera ut Neil som är helt outstanding här.
Som om inte dessa tre skivor var nog så släpper The Who sin rockopera "Tommy" som också den är helt fenomenal.
Deep Purple tar även dom ett steg i rätt riktigt mot hårdrocken och MC5 ger ut en skiva som förmodligen startade det vi i dag kallar för garagerock.
I övrigt så presenterar sig Glenn Hughes i och med Zephyr’s debut skiva, David Bowie flyger till rymden och Jethro Tull står up…tre jävligt bra skivor.
Mitt i allt ihop letar sig swingkungen Frank Sinatra sig in med skivan "My Way" med låtar som Beatles "Yesterday" och den odödliga klassikerna som döpt skivan sätter han "rockkidsen" på plats även utan att ens vara i närheten av den hårdare musiken.

1. Neil Young - Everybody Knows This Is Nowhere
2. Led Zeppelin - Led Zeppelin
3. Led Zeppelin - Led Zeppelin II
4. Who - Tommy
5. Deep Purple - Deep Purple
6. Frank Sinatra - My Way
7. MC5 - Kick Out The Jams
8. Zephyr – Zephyr
9. David Bowie - Space Oddity
10. Jethro Tull - Stand Up

Ja det var det d och snart kommer det gyllne 70-talet. Kanske det bästa musikårtiondet?

/Ulf Classon

onsdagen den 24:e september 2008

Tidernas snyggaste skivomslag? Del 1

Jag är väldigt fascinerad av riktigt fula, roliga och ogenomtänkta skivomslag. Jag har en massa olika skivomslag som jag kommit över på internet sparade på min dator så jag tänke, varför inte dela med mig? Det finns mängder av skivomslag som är fulare än dom jag kanske visar här men låt oss inte göra detta till en tävling utan låt oss istället roas åt skivomslagen och förundras över hur dom egentligen tänkte.
Först ut var egentligen omslaget på Yngwie Malmsteens nya skiva som vi publicerade här på bloggen för ett tag sedan men då jag fortfarande inte tror att det är äkta utan ett skämt från herr Malmsteen så får detta omslag agera nummer ett i serien istället. Manowar är och förblir mitt absoluta favorithatobjekt och när man ser ett skivomslag som detta så får jag bara mer vatten på min kvarn. Tar dom sig själva på allvar?

/Ulf Classon

måndagen den 22:e september 2008

MySpace-Tips: Altair

Nästa MySpace-tips ut är stockholmska thrashgänget i Altair. Dom lirar stenhård gammal hederlig thrash metal utan att låta förlegade. Det är blytungt som i "Pyroclastic Flow", går undan i racerfart som i "Preemptive Strike" och är tokroligt som i "Ice Cream Man".
Altair är helt klart ett av dom mest intressanta svenska thrashbanden just nu. Om dom bara kunde få tummen ur och släppa minst en demo så skule jag bli lycklig.
Som liveband är dom också grymt bra så får du chansen att se dom så ta den!

Altair's MySpace-sidan hittar ni
HÄR:

/Ulf Classon

lördagen den 20:e september 2008

Led Zeppelin utan Robert Plant?

Ja om man skall tro det Aftonbladet skriver så har dom övriga i Led Zeppelin (Jimmy Page, John Paul Jones och Jason Bonham) tröttnat på att Robert Plant lägger all sin tid på sina egna projekt. Dom övriga tre har repeterat regelbundet i London inför en turné nästa år och har på repetitionerna använts sig av en amerikansk stand-in för Robert Plant. Nu är alltså inte bandet främmande att helt enkelt köra turnén utan Plant för en turné ska bara bli av. Nu har dom alltså ställt ett ultimatum till sångaren: Antingen är du med eller så tar vi in en ersättare.

Säga vad man vill, det är jävligt kul för alla oss som aldrig sett dessa legender live att majoriteten av bandet vill köra en turné men att köra utan Robert Plant? Nja, jag är skeptisk. Få band, om något, är så beroende av sin originalsångare för att magin och soundet skall infinna sig som Zeppelin.
Skall bli spännande och se vad Plant kontrar med, jag tror att han i sista ändan kommer att hoppa på tåget och hänga med på turnén. Allt annat vore otänkbart om du frågar mig.

Aftonbladets nyhet om Led Zeppelin hittar ni
HÄR:

/Ulf Classon

fredagen den 19:e september 2008

AC/DC the War Machine!!!



Jag vet att det är mycket AC/DC just nu på bloggen men vad kan man göra då ett av världens största band och universums i särklass bästa band har en ny skiva på gång? Hur som helst så får ni ha tålamod med oss (eller mig då det är jag som är AC/DC-idioten nummer ett) ett tag till.

Jag tänkte först gjort en post om att bandets video till första singeln "Rock N Roll Train" har anlänt men så plötsligt dyker det upp att bandet gjort en helt ny låt tillgänglig för streaming på deras MySpace-sida och tjoo!!! Ännu mer AC/DC!!!

Låt oss dock börja med videon som ni kan se här ovan. Jag vill inte ge er någon längre utläggning om videon då kvalitén på klippet är rätt kass men det känns i alla fall som en rätt så vanligt AC/DC-video med konsertbilder inför en utvald publik och sen lite effekter till det. Effekter som jag aldrig sett i en AC/DC video förut å andra sidan. Sen är dom svartvita bilderna från "Hard as a Rock"-videon tillbaka och det är coolt. Men frågan är om inte scendekoren är ballast med massa snurrande kugghjul och annat maskinellt. Är det månne utkast på en kommande turnéscendekor vi får se här? Hur som helst skall det bli kul och se videon med bra kvalité framöver.

Sen den nya låten då, "War Machine", som man kan lyssna på
HÄR är jävligt tung måste jag säga efter bara ett par lyssningar. Lite åt "Ballbreaker"-tyngden faktiskt. Det är dock ingen direkt refräng som på första singeln men det låter bra, ruggigt bra. Mer än så vill jag inte kommentera i nuläget utan ni får lyssna och bilda er en egen uppfattning.

Edit: I min iver att rapportera snabba och intressanta nyheter till er så missade jag att TV4 haft den goda smaken att visa videon och HÄR kan ni se den i lite bättre kvalité än här ovan.

/Ulf "The War Machine" Classon

torsdagen den 18:e september 2008

Do you remember rock and roll radio?

Rockbox finns tryggt i minnesbanken och likaså Hårdrock med Micke Rosengren. Två program på P3 under 80-talet, som förgyllde tonårslivet och bjöd på de senaste släppen med dåtidens hårdrockshjältar.
Idag ser radion annorlunda ut och man får istället förlita sig på nätet. Nedan ges några tips på bra sidor att kolla upp.

Eddie Trunk
Eddie Trunk är en fanbärare utan dess like. Han intervjuar alla de stora banden och brinner verkligen för hårdrock.

Knac.com
Radio som hängt med väldigt länge. "Loudest dot com on the planet!

Total Rock
Brittisk station där gamle räven Malcolm Dome huserar.

Hard Radio
Amerikansk sida med mycket godis. Bl.a många intressanta intervjuer med några av de största banden.

Rockbox
Och för oss som fortfarande minns Rockbox. Ta en titt på länke ovan här och dröm er tillbaka till svunna tider.

/Niclas Müller-Hansen

onsdagen den 17:e september 2008

The Haunted versus Metallica?

Ja jag har då aldrig fått för mig att ens försöka mig på att jämföra The Haunted med Metallica då jag anser att Haunted kickar Metallicas arsle 11 gånger av 10. Men går det att ens ställa dessa två band mot varandra? Metallica är ju trots allt världens största band och skall man jämföra musiken dom två banden skapar så tycker i alla fall jag att dom är oceaner ifrån varandra.
Efter att ha nu lyssnat igenom bandens två nya alster "Versus" och "Death Magnetic" så står det utan någon som helst tvivel om att The Haunted vinner med hästlängder. "Versus" är kanske inte deras bästa album så här långt men satan vad bra den är! Mina djupare tankar om albumen kommer ju naturligtvis publiceras på metalshrine.se så håll utkik där.

Vad har då fått mig att fundera i dessa banorna? Jo Pelle Gunnarsson på Corren.se har nämligen tänk i dessa banor och jag fann den korta artikeln rätt så intressant. Om inte annat så fick frågeställningen mig att fundera på om verkligen The Haunted eller något annat band idag bli lika stora som Metallica? Är den tiden förbi då band kan bli superduper stora och sälja miljontals plattor på bara någon dag? Jag tror den tiden är över, det finns helt enkelt för många band idag. vad tror du? Är Haunteds nya platta bättre än nya Metallica skivan? Kan något band bli "Metallica-stora" idag och i så fall vilket? Kommentera gärna här nedan och diskutera.

Pelle Gunnarssons artikel hittar ni
HÄR:

/Ulf Classon

måndagen den 15:e september 2008

Rock N Roll Train teaser...

AC/DC har släppt ett litet smakprov på videon till första singeln "Rock N Roll Train" som är från kommande skivan "Black Ice".
Det lilla man får se av videon visar att allt är som vanligt i AC/DC-land. Bandet har byggt upp en scen med någon slags dekor (denna gång en massa kugghjul och dylikt) och bjudit in en massa fans som skall agera publik och tadaa! Vi har en ny AC/DC-video! Oavsett hur videon kommer se ut så är det i alla fall säkert att jag är übersugen på att se den.

I övrigt känner jag mig lite kluven inför utgåvan av nya skivan. Det verkar som den kommer släppas i fyra olika varianter, röd, gul, blå (Deluxe) och silvrig logga på omslaget men om det är samma musikaliska innehåll eller inte har dom inte sagt än. Låter dyrt för min del oavsett då jag måste köpa alla fyra. Och vinylen då? När ska den presenteras? Jaja, tids nog ska väl all information komma får jag hoppas. Dyrt lär det bli i alla fall...

Edit: Jag hittade info angående utgåvorna. Det visade sig att det fanns på bandets online shop hela tiden. Nu skall man bara vänta på att det går att handla allt man vill ha.

"Rock N Roll Train" teaser...


/Ulf Classon

söndagen den 14:e september 2008

MySpace-Tips: Edge of a Circle

Då var det dags för ytterligare ett tips på ett band från MySpace värld från oss till er. Denna gång är det Lundagänget Edge of a Circle som får våran uppmärksamhet med sin progressiva rock/metal. Bandet plockar inspiration från det mesta i rock/metal-väg och får på så sätt ihop ett eget sound som färgas med riktigt snygg sång. Bandet ligger just nu i för fullt med förproduktionen på deras debutalbum och hittills finns bara två låtar att lyssna till på deras MySpace sida men surfa in där och lyssna till "I Am" så får ni se för er själva hur bra detta är.

Edge of a Circle's MySpace-sida hittar ni
HÄR:

/Ulf Classon

lördagen den 13:e september 2008

Hårdrockare är dumma.

Jag hittade detta på min dator härom dagen och var bara tvungen att dela med mig av det till er. Jag kan aldrig tröttna på hur dum och fördomsfull Aftonbladets Fredrik Virtanen är. Han rapporterade från Hultsfredsfestivalen 2004 och gillade uppenbarligen inte hårdrockare då Soulflys musik förstörde Fredriks konsertupplevelse med Teitur.
Detta publicerades i Aftonbladet i samband med festivalen samma år. Läs och begrunda:

"Hårdrockare är dumma.
Det finns två sorters människor här i världen. Hårdrockare och poeter. Jag hatar hårdrockare. Teitur spelar på lilla Teaterscenen. Teitur är en söt liten man från Färöarna som knäpper tyst på akustisk gitarr och sjunger som en tjej.
"I was just thinking", sjunger han i sången med samma namn, "that I have been missing you for way too long".
Teitur har minnena och Kodak-fotona (bland annat en av henne i en dansklänning, sjunger han, den vill man ju se). Men han har inte henne. Ungefär som Patsy Cline i gamla "She"s got you". Fast Teiturs flicka verkar fortfarande vara hans, han bara saknar henne. Han saknar henne så himla mycket att han bara sjunker, bara sjunker.
"I think about long distance rates instead of kissing you babe, I"m a singer without a song."

Det är en vacker sång, den låter som det sköra vemodet hos en sommardag. Men precis som Teitur sjunger är han nu en sångare utan en sång. Vi är flera hundra som försöker lyssna.
Men det går inte. För samtidigt spelar hårdrockbandet Soulfly på stora Hawaii-scenen. Jag har ingen aning om vad Soulfly pysslar med. Men de låter förjävligt. Som ilskna vegankommunister som använder hundar och kattungar som trummor. Deras fans har förstås dreadlocks och skabbiga kläder och knuffas.
Det är helt vansinnigt sjukt att någon lyssnar på Soulfly, men det är väl samtidigt i sin ordning. Världen ska befolkas av idiotiska musiker som spelar för idiotiska människor.
Det tillhör balansen. Yin och yang. Kärlek och hat. Cynism och bitterhet. Fred och våld. God smak och dålig smak. Älskare och krigare. Poeter och yxmördare. Utveckling och bakslag.
Alla behöver vi någon att se ner på, som den ärrade eleganten Kris Krisofferson sjöng på Pampas-scenen i förrgår.
Men, det är depressionsframkallande att det här brutalt IQ-befriat låtande bandet förstör för denne stackars poet. Teitur ser ledsen ut. Hans sånger om poesi och flygplan drunknar i den onda skabbrocken.
- Såna människor, säger Teitur, lite ängsligt för han vet inte hur han ska hantera det här övergreppet.
- De verkar så arga.
I sanning. Arga och dumma. Hårdrockare. Världen skulle vara en bättre plats utan dem.
/Fredrik Virtanen, Aftonbladet"


Jag var personligen inte på festivalen detta året men jag har haft nöjet att se Soulfly två gånger på festivalen och det har varit supergrymt båda gångerna! Jag tvivlar dock på att ljudet från Hawaii-scenen skulle kunna störa dom som spelar på teaterscenen. Ja det är ju om inte Teitur viskade fram orden då vill säga.
Han är för rolig den där Fredrik i alla fall.

/Ulf Classon

fredagen den 12:e september 2008

Hårdrock = humor!



Säg vad man vill om 80-talet, men roligt var det. Det verkade inte finnas någon hejd på galenskapen och allt gick att sälja på de mest intressanta sätt.
Judas Priest var ju inte sämre än några andra och visst har den här gamla reklamsnutten med Rob Halford och KK Downing en helt oemotståndlig charm. Sådant här görs ju inte längre på samma sätt. Kort, men naggande god!

/Niclas Müller-Hansen

onsdagen den 10:e september 2008

Svartare än svart!

För alla de kids som inte hängt med från början, bör det nämnas att Metallicas "Svarta album" inte var det första av sitt slag. I början av 80-talet lanserade legendariska Spinal Tap sin återkomst med kontroversiella "Smell the glove". Tidigare förslag på omslagsbild, en tjej på alla fyra i hundkoppel som luktar på en handske, hade refuserats. Lösningen blev då det svarta albumet.
Njut av den numera klassiska kommentaren "None more black!", från gitarristen Nigel Tufnel och skratta gott. Humor på absolut toppnivå.



/Niclas Müller-Hansen

tisdagen den 9:e september 2008

Omslaget till Yngwies nya platta...

...måste vara ett skämt eller? Hehe, hur kan han bara få för sig att vilja ha ett sådant hör omslag till sin nya skiva? Och framför allt vad tänker han på när han poserar för fotot? Mästerligt tycker jag det är hursomhelst för det görs för lite sådana här omslag idag. Omslag som får en att skratta och bli på gott humör. Tack Yngwie!

/Ulf Classon

måndagen den 8:e september 2008

10 låtar du bör lyssna på enligt Kerrang!

Tidningen Kerrang, som tyvärr inte längre är vad den en gång var, listar 10 låtar du bör lyssna på nu. Döm själv!

The Kerrang! Playlist 27-08-08 hittar ni HÄR:

/Niclas Müller-Hansen

söndagen den 7:e september 2008

Magnetism!

Följetongen Metallica fortsätter och nu börjar de första recensionerna från den tyngre median dyka upp. Rolling Stone publicerade sin recension tidigare i veckan och Brian Hiatt var så förtjust att skivan belönades med näst högsta betyg och liknade den bl a med Rysslands invasion av Georgien.
Brians recensionen hittar ni
HÄR:

I dagens (söndag 7/9) nätupplaga av brittiska The Guardian tar sig Kitty Empire an "dödsmagneten" och hittar kanske lite mer smolk i bägaren än sin recensionskollega på Rolling Stone, även om hon också kommer fram till ett positivt resultat.
Kittys recension hittar ni
HÄR:

Även Simon Price, som tidigare skrev så kul om nya Slipknot, tar sig an "Death magnetic" i The Independent. Han kallar den bitvis uppfriskande och liknar den vid en dålig skräckfilm som fortfarande kan tilltala den där inre 14-åringen i dig.
Simons recension hittar ni
HÄR:

Jordan Richardson på Blogcritics magazine är dock mest överväldigad och hyllar nya albumet rakt igenom med orden "Oh my fucking God!".
Jordans recension hittar ni
HÄR:

Slutligen tycker Andrew Perry på The Telegraph till och påstår helt kort att det är detta årtiondes bästa album. Stora ord med andra ord.
Andrews recension hittar ni
HÄR:

Frågan är om det kommer att bli en enstämmig hyllningskör, vilket det redan nu lutar åt, när alla recensenter och fans fått säga sitt? Och hur mycket påverkar den misslyckade "St Anger" betygssättningen? Blir det så att "Death magnetic" hyllas bara för att den är i så stark kontrast till sin föregångare eller är Metallica verkligen på gång med något riktigt bra? Många frågor som söker svar och vi får väl se vad det blir om någon vecka eller så. Jag har själv hört alla spår på YouTube nu och mycket låter fantastiskt bra, men visst finns det saker som inte övertygar fullt ut. Min riktiga bedömning får dock vänta tills jag har skivan i handen, gammelmodig som jag är.
Läs även en lång artikel i The Guardian, om varför ingen övertagit tronen, hur Hetfield ser på "St Anger" idag och om de kommer att fortsätta spela när de är 65.
Artikeln hittar ni
HÄR:

/Niclas Müller-Hansen

Musikslakt eller inte?

Covers på kända låtar kan vara roligt, speciellt om det görs med hjärta och själ men framför allt på ett annorlunda vis som tillför musikstycket något positivt som det inte hade innan och på så sätt utvecklar låten i rätt riktning. Som amerikanskan Rachel Barton Pine tillexempel. Denna klassiskt skolade violinisttjejen tar sig an och arrangerar Panteras "Cowboys from Hell" på ett sätt jag aldrig hört Pantera innan. Jag kan inte påstå att jag blir överdrivet hänförd och melodin är ibland svår att få grepp om men det är kul. Det är verkligen skitkul att få se sådan här musikalisk briljans framföra metalklassiker. Det går verkligen undan på strängarna må jag lova, kolla bara in klippet nedan:



Men så kan det ibland gå lite fel ibland. Lite väl mycket fel också som när engelska pop-projektet Spiritwo tar sig an Sepulturas thrashstänkare "Inner Self" (hur kom dom på att dom skulle göra just den låten?). Det bli bara - konstigt! Det låter fruktansvärt och visst är det annorlunda men tillför detta originalet något nytt överhuvudtaget? Ja se och döm själva:



Dessa två klippen dök upp på blabbermouth.net idag och jag vara bara tvungen att dela med mig av dom till er läsare. Ämnet covers går att diskutera i evigheter och listan över artister som rent ut sagt slaktat klassiska låtar kan göras hur lång som helst. Men frågan är om någon gjort det så hemskt som Spiritwo?

/Ulf Classon

lördagen den 6:e september 2008

Svart is...

Det var faktiskt mycket länge sedan jag var riktigt exalterad över ett skivsläpp. Just nu är det till och med två skivor som jag verkligen ser fram emot, Metallicas "Death magnetic" och AC/DCs "Black ice".
Den senare kan bli mycket intressant. Första singeln och den enda låt som hittills gjorts tillgänglig är "Rock and roll train". En ordentlig rökare av gammalt klassiskt AC/DC snitt. Dessutom låter Brian Johnson bättre än på många, många år. Antingen har han gjort vokala övningar eller så har det fixats och trixats i studion. Låten för tankarna till "Back in black" och "For those about to rock" och sämre utgångslägen kan man ju ha.
I senaste numret av Rolling Stone berättar Angus och producenten Brendan O´Brien lite om plattan och hur man jobbade.

Artikeln hittar ni
HÄR:

/Niclas Müller-Hansen

fredagen den 5:e september 2008

Sagan om flunsan, rödvinet och Peer Günt!

Vad händer tänker förmodligen ni kära läsare! Är det månne dags för det första fylleinlägget här på Metal Shrine-bloggen? Både jag och nej skulle jag vilja säga men låt oss ta det från början. Jag har varit däckad i flunsan till och från denna veckan och det verkade som det hade sin kulmen i natten som gick med en sömlös men hostig och febrig natt. Men för att ta det ett steg bakåt i tiden så fick jag i går kväll ett samtal från en gammal god vän som sa att han minsan har en av dom hett eftertraktade biljetterna till At the Gates konsert i Göteborg ikväll till mig. Vad kan man säga? Mannen är gud! Men vad händer? Jo jag får en feberattack av oanade mått, hostattacker som får dubbelsidig lunginflammation att framstå som rena rethostan och jag kan omöjligen sova. Jag lyckas kravla mig till jobbet för att slippa en karensdag men är lika slut som en urkramad tändkrämstub när jag kommer hem och en konsert senare på kvällen vore rena självmordsförsöket. Jag får således tacka nej till denna ytterst grymma konsert. Men vad händer? Jo framåt kvällen så piggnar jag till och lagom till att det är för sent att bege sig till götet så mår jag rätt okay. Vad göra för nu mår jag jävligt dåligt psykiskt att jag missar At the Gates och måste göra något åt detta. Jag kanske borde ta och partajja till det? Enda alkoholen som finns hemma är en flaska rödtjut som införskaffades på senaste Spanien-trippen, den fick duga.

Jag surfar in på Youtube och kollar in lite ATG-klipp men mår ta mig fan bara sämre för att jag missar konserten. Vad göra? Då kommer jag på att jag har ju faktiskt nyligen införskaffat mina första skivor med Peer Günt var backkatalog äntligen fått release i Sverige! - Dom har kanske funnits en längre tid men det är först nu jag uppfattat att det går att köpa dom så att säga. - Jag hivar in dom i CD-växlaren och blir på überpartyhumör! Deras dieseldoftande rock'n'roll är precis rätt medicin för mig just nu och satan vilket ös det blev i lägenheten!
För er som inte vet vilka dessa kungar är så skall jag berätta för er att dom är inte mindre än tre finnar som, i vad som känns som evigheter, lirat dieseldoftande rock'n'roll helt i klass med kungar som Motörhead. Det blir liksom inte bättre än så här när man kommer till stenhård rock'n'roll.

Helt plötsligt finner jag mig själv i ett rätt så sansat rus (det krävs mer än en flaska rött för att sätta mig ut balans måste jag säga er utan att verka för kaxig) och livet som kändes helt hopplöst för ett tag sen nu känns väldigt enkelt att leva. Jag njuter av klassiska album som "Backseat" och "Peer Günt" men även förra årets "Guts & Glory" är grym bra! Bandet har helt enkelt inte gjort ett dåligt album.

Nåväl, nu har jag nog svamlat tillräckligt och tagit upp en massa internetutrymme utan att egentligen säga ett enda vettig ord - eller? Är det egentligen inte det en blogg går ut på? Att snacka en massa skit som egentligen ingen är i behov av att läsa? Eller kanske inte? Många frågor men så få svar. Jag kanske har svaren imorgon, vem vet? Det får vi se då. Men tills dess kära läsare: rocka hårt, lev väl och akta era nackar när ni headbangar för annars kommer ni se ut som... ja faen vet vad, akta er i alla fall. Skål!

Hmm, undrar om jag har någon whiskey hemma...måste kolla...

/Ulf Classon

MySpace-Tips: Heart of Cygnus

Intressant band från LA, som i mitt tycke är oerhört underhållande. Med influenser som Iron Maiden, Queen, Rush och Pink Floyd kan det ju egentligen inte gå fel. Dessutom består bandet av endast två medlemmar, Jeff Lane - Sång, bas, gitarr och keyboard samt Jim Nahikian - trummor.

Heart of Cygnus MySpace-sida hittar ni HÄR:

/Niclas Müller-Hansen

...och skivförsäljningen dalar.

I det amerikanska presidentvalet år 2000 vann ju egentligen Al Gore över vettvillingen George "Dubya" Bush, visade det sig senare när man räknade om rösterna. Visserligen med en liten marginal, men ändå.
I skivindustrin är det ibland lika jämt mellan 1:an och 2:an, som det är i politiken. Tidigare i veckan kom det ut siffror från Nielsen Soundscan i USA, som talade om att rapparen The Game hade sålt hela 13 album mer än senaste given från Slipknot och därför nöp förstaplatsen från det maskerade Iowabandet. The Game 238 285, Slipknot 238 272.
Men efter att en omräkning genomförts bytte banden plats och det visade sig att Slipknot faktiskt sålt runt ett tusen album fler än The Game. Detta i sig är kanske inget speciellt. Vad som är anmärkningsvärt är att när stora artister numera kniper första platsen på skivförsäljningstoppen, sker det med lite mer än ynka 200 000 skivor. Jag minns stordagarna när Pearl Jam sålde nästan en miljon skivor första veckan. Men som sagt, inget varar för evigt. Inte ens det en gång så goda skivklimatet.

/Niclas Müller-Hansen

torsdagen den 4:e september 2008

Old school!



Hösten är på intågande. Regnet slår mot fönsterrutorna och det börjar mörkna tidigare på eftermiddagarna. Jobbet sliter på hälsan och man lever för helgen. Vad bättre då än att hoppa in i tidsmaskinen och ta sig tillbaka till 1981. På scen i Oakland står ett ordentligt hungrigt band som vid denna tidpunkt är på väg att bli det största bandet i USA. Jag snackar givetvis om Van Halen, bandet som myntade uttrycket "big rock" och större än så här blir det knappt.Av alla de miljontals YouTubeklipp som finns att tillgå, är detta klippet jag själv hela tiden återvänder till. Det blir inte mer rock and roll än så här. Njut av stordådet "Unchained" från albumet "Fair warning"!

/Niclas Müller-Hansen

Guns N Roses engagerar fortfarande.

Bob Lefsetz ger tips om hur "Chinese democracy" ska sälja riktigt bra: Axl ska ta livet av sig!

Läs den intressanta artikeln
HÄR:

Han bjuder även på en ännu längre artikel med analys, om hur Axl och skivbolaget Universal ska göra för att sälja så många skivor som möjligt. Ge ut skivan gratis, I-Tunes, sälja via Wal Mart, via Amazon eller låta fansen sätta sitt eget precis, så som Radiohead gjorde.
Mycket läsvärt och intressant om dagens musikklimat.

Läs han andra artikel
HÄR:

/Niclas Müller-Hansen

onsdagen den 3:e september 2008

När det blir lite för mycket.

Mötley Crüe släppte "Saints of Los Angeles" i somras och lyckades faktiskt skaka fram ett stort antal låtar av relativt hög kavlitet och det är ju inte fy skam.
Precis som med alla andra band finns det människor som lägger ner stora summor på att samla på allt som har just med favoritbandet att göra. Må det vara sönderslagna trumpinnar eller svettiga handdukar, inget är för oväsentligt när samlandet blir riktigt riktigt seriöst.
Kolla in den här danske killen och hans gigantiska samling av allt som på något vis kan förknippas med Mötley Crüe. Vad du än må samla på, så ligger du nog i lä här.

Mötley Crüe Loyalty

/Niclas Müller-Hansen

Har AC/DC sålt sig?

Ja, frågan är vad man ska tro? Det blir allt vanligare i dessa dystra skivtider att artister knyter band med stora varuhuskedjor för att sälja sin senaste skiva. Bland annat gjorde KISS så med sin dvdsamling "Kissology".
Nu är det alltså dags för australiensarna att exklusivt sälja kommande "Black ice" via gigantiska Wal Mart i USA. En affärskedja känd för sin ovilja att sälja vissa skivor då de ansetts innehålla för mycket sex, våld eller annat hemskt.
Frågan är alltså nu om AC/DC snyggat till sig helt och hållet eller om Wal Mart kommer att sälja en "clean version" av "Black ice".

Peter Lindblad på tidningen Goldmine tycker till
HÄR:

/Niclas Müller-Hansen

tisdagen den 2:e september 2008

Grand Magus öppnar för At the Gates!

Ett av de mer intressanta banden i Sverige, Grand Magus, har fått chansen att öppna för återförenade At the Gates.

Saxat från bandets hemsida:

"HAIL!
Grand Magus have the honour of opening up for At the Gates on their Swedish dates in Göteborg and Stockholm. Grand Magus will play on these dates:

Sep 5 - Trädgårn, GBG - Support: Tyrant and Grand Magus
Sep 6 - Debaser Medis, Sthlmn - Support: Tyrant and Grand Magus
Sep 7 - Debaser Medis, Sthlmn - Support: Tyrant and Grand Magus
Sep 8 - Trädgårn, GBG - Support: Tyrant and Grand Magus

Check out the official At the Gates web for more info."

/Niclas Müller-Hansen

Läsa lite kanske?

LA Weekly intervjuade nyligen the Metal god, Rob Halford, strax innan soundcheck i Kansas City. Han berättade då bl a att boken han just nu läser är Kate Mosses "Labyrinth". Boken är fiktion och handlar om det fjärde korståget mot katarerna och utspelar sig under 1300-talet i Frankrike.
Och vem sa att rockstjärnor inte läser böcker?

Mer om boken och författren
HÄR, om det nu skulle vara någon som vill ge sig på 700 sidors tegelsten utan någon som helst rock and roll anknytning.

/Niclas Müller-Hansen

Coverdale talar!

Whitesnake är ett av de där fina gamla banden som fortfarande turnérar och släpper nytt. Senaste given "Good to be bad" visade upp ett oerhört piggt band. Må så vara att herr Coverdale inte riktigt når samma vokala höjder som tidigare, men i Doug Aldrich har han hittat en perfekt låtskrivarpartner och tillsammans har de lyckats snickra ihop en stor del ordentligt tunga och bra kompositioner.
Tidningen Goldmine har intervjuat den gamle rockräven och det pratas bl a om karriären före Whitesnake, åren i Deep Purple och det faktum att han faktiskt gör riktigt bra business idag, kanske t o m bättre än när det verkligen begav sig.

Läs den långa artikeln
HÄR:

/Niclas Müller-Hansen

måndagen den 1:e september 2008

Ett av Sveriges skönaste band!

Abramis Brama meddelar följande och själv hoppas jag på ett nytt litet mästerverk i och med nästa släpp. Saxat från bandets hemsida, där ni hittar all möjligt info om ett av huvudstadens finest.

"Greetings earthlings...
Lite bandrelaterat o annat;
Kunggörelse; Vi kommer med största sannorlikhet inte att spela nåt live under hösten (om det inte dyker upp nåt mega-extra-special förstås), detta för att kunna lägga ALL tid och energi på att färdigställa och spela in låtar till nästa skiva.
Behövligt.
Vidare; Robban Backdraftar i Uppsala på O´Learys ikväll 29/8, på Club Destroyer i Sundsvall den 6/9 samt på Tanto i Sthlm 12/9. Dennis spelar arg stomp-bas med MOA i Sundsvall lördag 30/8 på Norra Berget.
More news as they develop..."

/Niclas Müller-Hansen

Yngwie rips!

Allas vår käre gitarrhjälte Yngwie Malmsteen är på gång med nytt. Ny sångare är ju Tim "Ripper" Owens och det ska bli spännande att se vad de kan hitta på tillsammans.
Dessutom hotar visst Yngwie med att stämma Sweden Rock Magazine pga en lång artikel om honom själv. Vad hände med "all reklam är bra reklam"?
Nedanstående info är från Chipster Entertainment.

"GUITAR LEGEND YNGWIE MALMSTEEN UNLEASHES FIRST NEW ALBUM IN THREE YEARS, 'PERPETUAL FLAME,' TO BE INDUCTED INTO ROCK WALK AND TOUR NORTH AMERICA FALL 2008

The global rock guitar community will undoubtedly mark October 14, 2008 on their calendars, as this is the exact date that Yngwie Malmsteen will be issuing his latest studio triumph, 'Perpetual Flame.' The album will be the first-ever Yngwie album to be released via Rising Force Records (distributed via Koch), while the album also marks the debut on an Yngwie album by ex-Judas Priest/Iced Earth frontman, Tim 'Ripper' Owens.

Twelve tracks of pure six string metallic bliss (which stretches to almost 70 minutes total), the album was produced and engineered by Yngwie himself, and mixed by Roy Z (who has previously worked with Judas Priest and Bruce Dickinson, among others). Joining Yngwie and Ripper on the album is keyboardist Derek Sherinian and drummer Patrick Johansson (Yngwie contributed bass, additional keyboards, and vocals, as well), but on tour, Michael Troy will supply keyboards, and Bjorn Englen will be laying down the bass. A supporting tour of the U.S. and Canada is slated to run through all of October.

Single-handedly, Yngwie Malmsteen trailblazed the classical metal movement in the 1980's. During a time when the majority of guitarists were merely copying Eddie Van Halen, Yngwie was one of the few rock guitarists to create his own instantly-identifiable playing style – which has been subsequently mimicked by countless other guitarists. Yngwie is responsible for issuing some of the metal's all-time great guitar classics, especially such releases as 1984's 'Rising Force,' 1985's 'Marching Out,' 1992's 'Fire and Ice,' and most recently, 2005's 'Unleash the Fury.'
In addition to the arrival of 'Perpetual Flame' in October, another career highlight is slated for that same month – Yngwie will be inducted into the Rock Walk on Monday, October 13th in Los Angeles.

Additionally a new Fender/Yngwie Malmsteen custom shop guitar will be unveiled on November 28th (with a limited run of 100 instruments) and there will be a slew of CD reissues of Yngwie classics to soon be announced.

And the accolades continue to pour in - 'Roadie Crew Magazine' organized a poll in which 330 respected rock guitarists were asked to vote for their favorite guitarist of all-time. Yngwie checked in at a lofty number 3, only behind fellow legends Jimi Hendrix and Eddie Van Halen. Without question, 2008 is shaping up to be the year of Yngwie."

Komplett låtlista för "Perpetual Flame":
1. Death Dealer
2. Damnation Game
3. Live to Fight (Another Day)
4. Red Devil
5. Four Horsemen (Of the Apocalypse)
6. Priest of the Unholy
7. Be Careful What You Wish For
8. Caprici Di Diablo
9. Lament
10. Magic City
11. Eleventh Hour
12. Heavy Heart

För mer information besök följande sidor:

Yngwie Malmsteens officiella hemsida.
Fenders hemsida

/Niclas Müller-Hansen